Varför är det så viktigt med känslor?

Vi människor tänker, känner och gör en massa saker hela dagarna. Vårt tänkande, kännande och görande hänger ihop på ett naturligt sätt, men det är inte helt självklart att vi har koll på hur och varför. 

Just nu forskas det mycket inom neurovetenskapen kring hur hjärnan fungerar. Forskarna tittar på vad som påverkar våra tankar och hur våra tankar påverkar vårt agerande och därmed våra liv. Vi människor tänker mellan 60.000 och 100.000 tankar varje dag och det sägs att ungefär 90% är samma tankar som vi tänkte igår.

Forskarna visar att det skapas signalvägar i hjärnan när vi tänker en tanke och denna stärks varje gång vi tänker samma tankar. Det betyder att ju oftare vi tänker en tanke desto lättare är det att tänka den tanken igen! Tyvärr är många tankar negativa och negativa tankar skapar negativa känslor som gör att vi handlar negativt och i längden mår dåligt.

Men det fungerar också omvänt. Tänker vi positiva tankar, skapas positiva känslor som påverkar våra handlingar positivt. Och i slutänden mår vi med andra ord bättre.

Det är dessutom så att om vi tänker en viss tanke mer och mer sällan försvagas signalvägarna och så småningom slutar vi tänka den tanken. Men med det sagt måste också förtydligas att det inte är plättlätt att bestämma sig för att sluta tänka en tanke, tvärtom. Hjärnan uppfattar inte negationer, så om vi säger till oss själv att ”nu ska jag INTE tänka på detta” så kommer vi garanterat att tänka ännu mer på det.

Vårt tänkande sker ofta på en undermedveten nivå, vilket gör att vi inte alltid är medvetna om vilka tankar vi tänker och därmed kan vi heller inte styra dem. Då är det desto lättare att observera våra känslor (som alltså föds ur våra tankar) och lära känna dem för att förstå det vi tänker och vad som styr vårt agerande.

När vi får koll på känslorna och de behov som ligger bakom våra känslor kan vi lära oss vad vi behöver för att bryta mönster och byta ut tankarna mot sådana som gynnar oss i längden. Klurigt, men intressant. Eller hur?

Förenklat kan vi säga att dina känslor är information från dig själv, till dig själv om dig själv. 

Innan vi kan förstå våra känslor behöver vi så klart lära oss om dem för att börja förstå oss själva och andra. Vilka känslor bor i mig? Hur påverkar de mitt liv och hur kan jag hantera dem för att gynna mig själv och andra. Och hur hänger mina känslor ihop med andra människors? Många spännande frågor och svar finns att hämta i våra känslor om vi stannar upp och tittar inåt en stund.

Av många olika anledningar tror jag mycket på att lära ut känslor och behov till barn och unga. Det ökar bland annat förståelsen för oss själva och andra – empatin – men skapar också många andra möjligheter till ett fortsatt gott liv. Jag kommer att återkomma till det framöver. Tills dess får du gärna känna efter så ofta du kan:
Vilka känslor dyker upp hos dig och vad behöver just du när du känner?  
Vilka tankar ligger bakom dina känslor och finns det något du kan göra för att bryta negativa mönster?

Med värme och kärlek,
Lisa

 

Är det okej om vi kallar dig Känslotanten?

När jag tillfälligt arbetade som skolkurator vårterminen 2015 lät det ungefär så här på min presentationsrunda:

– Jag är er nya kurator och jag kommer att vara här en gång i veckan för att kunna möta er som behöver någon vuxen att snacka med om sånt som rör er själva eller någon ni har i er närhet.

Jag vill att ni ska veta att jag är en sådan som älskar känslor. Stora och små, jobbiga och sköna. Jag kan ganska mycket om just känslor och det som kallas behov och vet att det är viktigt att lära känna dem för att förstå sig själv. Om vi får koll på våra känslor och vad just vi behöver när vi känner så är vi något stort på spåren för att utvecklas, hitta vilka vi är och vill vara. Och det är också våra egna känslor som lägger grunden till att vi kan känna med och för andra människor. Det som kallas empati. Viktiga grejer!

Det finns ingenting som är för stort eller smått att prata med mig om och viktigast av allt är att ni känner att jag bekräftar er genom att se, lyssna och att jag försöker förstå utan att värdera. Självklart vill jag hjälpa er att rätta till det som inte är bra, men det kan jag inte alltid göra. Däremot kan jag lyssna och hjälpa er att reda i det som pågår inuti er. Alla känslor är okej, men man får inte göra vad som helst när man känner. Det är viktigt att komma ihåg! 

Och framför allt vill jag att ni ska veta att jag och alla andra kuratorer har tystnadsplikt och inte kommer att berätta vidare för någon. Om det inte är så att vi kommer överens om att det är bra om fler får veta. Det är viktigt att man känner att man kan lita på en vuxen i sin närhet och jag vill gärna vara en sådan för er. 

När jag hade pratat färdigt var det en kille i åttan som räckte upp handen för att berätta att han tyckte det lät trist att vara kurator. Han förklarade att sådana som jag bara fick lyssna på tråkigheter hela tiden och att både han och hans kompisar drog sig. Det kändes helt enkelt pinsamt att gå och prata om problem och ibland hände det på lektionerna att de blev hotade med att få gå till kuratorn om de inte skärpte sig. Det gjorde ännu mindre att de ville gå dit.

Men han konstaterade att det lät ganska spännande med känslor och behov om jag lovade att försöka förstå. Jag lovade. Och sedan blev jag bemött med en underbar fråga:

– Jag gillar inte ordet kurator. Är det okej om vi kallar dig Känslotanten?

Så klart att det var, de fick kalla mig vad de ville bara jag fick finnas och vara behjälplig. Jag är så tacksam för alla fina samtal jag fick med honom och hans kompisar och glädjen när de ropade på Känslotanten över skolgården. De lärde mig så mycket om att vara ung idag. Särskilt som jag inte är utbildad socionom utan var en tillfällig lösning på skolan.

Jag kommer för alltid att bära med mig hur de verkade gilla att komma och prata om små och stora, läskiga och sköna känslor. Vi ritade känslokartor och letade behoven bakom, satte ord på problem och konflikter och löste dem utan hårda ord eller slag. Mitt trick var att fokusera på kontakt och empatisk kommunikation mer än att leta efter problemet.

Och mest av allt är jag innerligt stolt över att jag fick den finaste av omnämningar: Känslotanten. Henne lovade jag att vårda väl för att fortsätta lära ut till barn och unga om våra livsviktiga känslor och behov, konfliktlösning och grunden till empati. Det ordet tänker jag hålla! Därför börjar jag nu bygga Känslotanten som ett eget varumärke. 

Jag vill tro att eleven och hans kompisar bär med sig en känsla av att ha blivit sedda, hörda och att jag försökte förstå utan att värdera. Och att de hittar andra känslotanter/fabröder (och självklart kuratorer) att öppna sina hjärtan för. Som sagt, viktiga grejer det här med känslor, behov och empati!

Med värme och kärlek,
Lisa

Jag bor i en värld

Just nu pågår Barnrättsdagarna i Örebro, en konferens som vill uppmana och stödja olika verksamheter, myndigheter och organisationer att arbeta utifrån ett barnrättsperspektiv. Årets tema är migration, integration och inkludering.

När konferensen öppnades tidigare idag fick åhörarna titta på en rörande fin film där barn läser Emil Jensens dikt ”Samma värld”.

 

 

 

 

 

Barnens rätt är viktig och det är sant att vi lever i samma värld vad vi än tror på, hur vi än lever och vad vi än har för förutsättningar eller drömmar om framtiden. Jag tror att världen behöver mer empati och jag är övertygad om att vi börjar bäst med att sprida den hos barn och unga. Det är mitt kall!

Med kärlek
Lisa

Blås liv i dagen

God morgon!

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att jag lyssnat på en föreläsning med serieentreprenören Susanne Liljenberg som bland annat startade inredningskedjan GRANIT. Jag berättade om Susannes mormor som peppade sitt barnbarn med orden ”Du är en bra tjej och du duger, precis som du är.”

Jag gillar den tanken väldigt mycket och har alltid själv varit förtjust i att läsa peppande budskap.  Sådana kallas för affirmationer.

På Susannes föreläsning uppmanade hon oss åhörare att varje dag i ett år säga till oss själva att vi är bra och duger och jag tar henne på orden och kommer därför att dela med mig av ett och samma budskap varje dag under 365 dagar för att hjälpa både mig själv, mina egna barn och dig som följer mig på traven.

Det kanske kan upplevas som tjatigt med en och samma affirmation, men se det som en påminnelse. Du kan välja att säga precis vad du vill till själv eller någon du håller av, så länge påståendet är positivt och bekräftande eller bejakande. Jag lovar att skriva mer om affirmationer inom kort. Det är ett intressant fenomen som jag gärna vill sprida kunskap om i världen.

Jag kallar min ”kampanj” för #blåslividagen eftersom det är precis så jag vill att mitt budskap ska uppfattas: vi kan bestämma oss för och välja hur vi vill börja vår dag, vårt liv, varje dag. Även om livet sedan lever sig med berg- och dalgångar, fram- och motgångar, bakslag och möjligheter så kan vi varje morgon börja om och ge oss en bra start på dagen. Och jag vill ju tro att om vi säger till oss själva och våra familjer att vi är bra och duger så måste det spridas mer kärlek och godhet i världen. Så länge vi är ärliga och närvarande i nuet.

Ha en fin dag och kom ihåg att du är bra och duger, precis som du är.

Med värme,
Lisa

Du är bra och duger precis som du är

Häromkvällen lyssnade jag till inspirerande Susanne Liljenberg, en av grundarna till inredningskedjan GRANIT och också kvinnan bakom flera andra spännande varumärken såsom LEVA Husfabrik och Crêperi & logi i Visby.

Jag älskar att höra framgångshistorier, mest av allt när de är kantade av ärlighet och sårbarhet. Susanne är förvisso framgångsrik men hennes resa har inte varit plättlätt. Livet är inte en dans på rosor, åtminstone inte jämnt och ständigt.

Men vi är olika rustade för hur vi klarar att hantera motgångar. Och vi får olika hjälp på vägen med hur vi ska tänka om oss själva när det är uppförsbacke. Det blev väldigt tydligt under Susannes föreläsning att hon har en inre röst som talar till henne och hjälper henne på vägen. Den har hon lyssnat på sedan barnsben.

Hur lärde du dig att prata till dig själv när du var barn?

Bakgrunden till hur Susanne och kollegan Anette Jorméus startade GRANIT är en vansinnigt rolig berättelse som handlar om en vit lögn och mod. Det är inte annat än att man blir nyfiken på varifrån denna tjej med rötterna i den skånska myllan fick sin uppfinningsrikedom och livsgas ifrån. Men under kvällen fick vi höra att hon som barn hade en klok och stark mormor vid sin sida. En mormor som såg när hon hade det motigt och som ständigt påminde henne med orden
– Du är en bra tjej och du duger precis som du är.

År ut och år in fanns mormor där och upprepade samma mantra: du är bra och du duger, du är bra och du duger. Det fanns aldrig någon tvekan om att det kunde vara annat än sant, för mormor var en trygg förebild och henne kunde man lita på. Susanne fick så mycket tilltro till sig själv och livet att hon än idag säger samma ord till sig själv varje dag. Och sedan hon blev med man och barn låter hon även dem få ta del av samma budskap.

Susanne är nämligen övertygad om att det inte gör någonting om livet inte alltid är lätt som en plätt när man vet sitt eget värde. Istället blir det en utmaning att ta motgångar och att våga ta risker.

Det låter klokt på alla sätt och jag är väldigt nyfiken på hur det skulle kännas att 365 dagar om året få blåsa liv i dagen med att höra att jag är bra och duger. Hur kommer det att kännas och hur kommer jag att må av det? Värt att testa, eller hur?

Det är kul om fler vill göra det samma! Hitta ett mantra som passar dig och säg det till dig själv och till dem du har runt dig varje dag i ett års tid, oavsett hur motig eller enkel dagen än känns så börjar vi så.

Jag är övertygad om att det är ett sätt att sprida mer kärlek och empati i världen.

Med värme,
Lisa

Jag önskar att jag hade fler vuxna som du

Våren 2015 hade jag förmånen att arbeta som skolkurator en dag i veckan. Det var en otroligt givande termin och många minnesvärda möten med barn och ungdomar. Allra mest bär jag med mig minnet av en vilsen kille som besökte min mottagning så ofta han kunde. En gång hjälpte han mig att skriva ner några meningar om våra möten:

När jag pratar med dig känner jag att du verkligen lyssnar och vill förstå det jag säger. Det händer en massa saker i mig då, till exempel är det som om alla känslorna tävlar om att komma ut och som om orden kokar över. Det är både bra och dåliga saker jag vill berätta om på en och samma gång eftersom det blir så enkelt att skratta och gråta, vara rädd och arg med dig på något sätt. Att träffa dig är som att blåsa in luft i en ballong tills den spricker och då blir klumpen i halsen mindre och efteråt lägger sig lugnet i magen. Det är bra! Du är bra för mig. Jag önskar att jag hade fler vuxna som du.

Jag bär minnet och orden från honom som ett återkommande mantra.
Sådana vuxna som jag? Hur då? Vad är det som är speciellt med mig?
Jag gjorde ju inget annat än att se, lyssna, försöka förstå och bekräfta det han sa.
Jag visade honom emotionell kompetens och ovillkorlig empati och han sög i sig.
Det tänker jag att nästan alla vuxna både kan och bör göra. Det är för mig en självklarhet.

Jag valde att lämna min tjänst och jobbade vidare med barns rätt till viktiga vuxna. Tjänsten som kurator på en friskola var alldeles för snål för att jag skulle känna det värdigt: fyra timmar i veckan för att täcka tre skolor med sammanlagt flera hundra barn kändes inte okej för att jag skulle ställa upp i längden. Dessutom har jag ett kall att göra mer och annorlunda. Jag vill beröra och göra skillnad i världen, sprida empati och goda relationer. Därför grundade jag ViktigVuxen med min inspirerande och driftiga kollega Annica Persson.

VIktigVuxen kom framför allt att bli kompetensutveckling för personal på fritidshem. Den viktigaste produkten vi skapade är en grundutbildning för outbildade som jobbar på fritids. En fantastisk sådan. Deltagarna är mestadels unga, kloka och härliga förebilder som cheferna tror och satsar på och förstärker med pedagogiskt ledarskap kopplat till läroplanen för fritidshemmet. Det var med stolthet jag lämnade varumärket i kollegans trygga ägo när jag gick vidare och blev min egen vid årsskiftet 2016/17. Annica fortsätter att utbilda viktiga vuxna i skolans värld och jag driver vidare frågan om barns rätt till fler lyssnande och förstående vuxna.

Vill du vara med och kämpa för den rätten är du mer än välkommen till min värld. Vi är viktiga, vi behövs och ju fler kockar desto bättre soppa.

Med kärlek och värme,
Lisa

För mer empati och fler goda relationer i världen

Hallå du som är vuxen
och möter barn och unga i deras vardag!

Nu är det viktigt att vi väljer att prata om kärlek, om vänskap och det som är betydelsefullt i livet. Jag tror att vi som finns runt omkring framtidens världsmedborgare, våra ungar och ungdomar, medvetet måste välja bort rädslan som så lätt kan ta över när hemskheter drabbar i världen. Vi behöver helt enkelt hjälpas åt med att välja hur vi bemöter, bekräftar och hur vi förmedlar våra egna känslor, tankar och ord när det som många av oss fruktat har hänt. Stockholm och Sverige har nåtts av den skrämmande terrorn. Låt oss därför enas kring att sprida mer empati och medkänsla för varandra och framför allt gentemot ich kring.barn och unga..

Jag lider ofantligt med dem som drabbats och beundrar de hjältar som finns på plats för att skydda, vårda och utreda i kaoset som råder. Och jag tänker att mitt bästa bidrag till världen är att jag tar klivet ut och börjar prata om det jag brinner för och jobbar med dagligen: barn och ungas goda relationer. Jag ser inte att det finns någon annan väg än att vi väljer medmänsklighet, empati och kärlek för en bättre värld att växa upp i.

Framtiden börjar med dig och mig, med oss, vi som är viktiga vuxna. Därför är vi var och en så enormt berydelsefulla i den tid som råder. Och jag hoppas innerligt att vi gemensamt ska enas och bringa framtidshopp, sprida trygghet och värme. Att vi ska välja att så frön med vårt sätt att vara och bemöta varandra och inte minst de barn och unga vi möter. Vårt sätt att se på och spegla andra människor ger näring åt självkänsla, självkännedom, empatisk och kommunikativ förmåga och möjligheten att möta framtidens problem och konflikter. Viktiga grejer som vi behöver påminna om och lära oss mer om.

Den 7 april 2017 går till historien som en sorgsam oförglömlig dag, Sverige är inte längre sig likt. Men det blir också dagen då jag tar till orda. Med min blogg och andra framtida kanaler börjar jag idag att sprida läran om empati för barn och ungas goda relationer. Jag brinner och har alltid brunnit för dessa och jag vill aldrig att min glöd ska slockna. Det här är mitt bidrag, men ag klarar det inte ensam, jag behöver att vi hjälps åt och gör det tillsammans.

Därför bjuder jag nu in dig som läser detta att följa, lära och sprida mitt ord och kompetens om empati och goda relationer. Du hittar mig på www.lisacarpevi.se och sociala medier där jag från och med idag idag lovar att sprida kunskap och tips till pedagoger, föräldrar och andra som har barn och familjer omkring sig. För jag, jag ska kämpa för barns och ungas bästa och vår framtid så länge jag lever.

Med kärlek, värme och en lisa för livet
Lisa Carpevi
Empatipedagog® och författare

Under uppbyggnad

Hej

Kul att du har tittat in på min sida. Just nu håller jag på att bygga om både sidan och min verksamhet. Anmäl dig gärna till mitt nyhetsbrev eller håll utkik här snart igen så får du se när det händer något nytt.

Ta hand om dig!
Varma hälsningar, Lisa