Under uppbyggnad

Hej

Kul att du har tittat in på min sida. Just nu håller jag på att bygga om både sidan och min verksamhet. Anmäl dig gärna till mitt nyhetsbrev eller håll utkik här snart igen så får du se när det händer något nytt.

Ta hand om dig!
Varma hälsningar, Lisa

Att bygga sunda individer och goda relationer

Häromkvällen föreläste jag om barns känslor och behov för föräldrarna på en förskola. Jag var inbjuden till en avdelning där personalen har som ett av sina mål för verksamheten att främja goda relationer och förebygga mobbning. Det tror jag är många förskolors mål, men jag gillar verkligen idén om att inkludera föräldrarna och sätta ner foten genom att välja ett verktyg att arbeta med i gruppen om tjugo stycken 3-5 åringar.

Jag inledde min föreläsning med att prata om emotionell kompetens. Grunden till den är att ha koll på sig själv och vad man vill, tycker och tänker. Det anser jag vara en förutsättning för att kunna utveckla empati och bry sig om andra. Och först när man har en god självkännedom och förståelsen för sina medmänniskor kan man utveckla en ansvarsfull kommunikation och möta varandras känslor och behov på ett respektfullt sätt. Därefter är det möjligt att skapa goda relationer. På riktigt.

I den emotionella kompetensen ingår också att kunna hantera problem och lösa konflikter, något som är betydligt lättare att göra om man har fått med sig självkänslan och tron på sig själv, empatin, förmågan att kommunicera och känslan av att ha goda relationer. Då vet man vad man strävar efter när man tar tag i det som gått fel och gör förlåt.

I många verksamheter, framför allt på mellan- och högstadiet och i viss mån gymnasiet ägnas väldigt mycket tid åt konflikthantering. Det bråkas och slåss och mobbas och många pedagoger sliter sitt hår för att de måste ägna så ofantligt mycket tid åt att få barn och unga be varandra om ursäkt för sådant som jag är övertygad om kan förebyggas om man börjar i tidiga åldrar. Det gör ont i mig att läsa senaste Friendsrapporten som berättar ungefär 8% av landets alla barn är utsatta för mobbning. Det motsvarar 60 000 barn eller 1-2 barn i varje klass. Det tycker jag är läskigt.
– Mobbning får oerhörda konsekvenser i form av psykisk ohälsa, avhopp från skolan och i värsta fall självmord, säger Lars Arrhenius, generalsekreterare Friends.

Från och med nästa vecka kommer barnen på förskolan jag besökte att träffa Friendy, ett pedagogiskt verktyg bestående av sex känslodockor framtagna av EQ-experten Maria-Pia Gottberg. Efter att jag nu har utbildat personalen och introducerat föräldrarna ska det bli kul att få följa barnens upplevelse och vilken förändring som kommer att märkas i gruppen när deras känslor blir allt mer bekräftade och tagna på allvar.
– Med Friendy vill jag och flera med mig bidra till att alla barn får hjälp att utveckla ett språk för sina känslor och förmågan och modet att uttrycka sina inre upplevelser. Det tror vi motverkar och förebygger psykisk och fysisk ohälsa, stress och att hjälper till att bygga sunda individer som kan skapa och bevara goda relationer.
Maria-Pia Gottberg är tillsammans med Anna Eriksson Skarin är initiativtagare till #känslouppropet.

Jag hade förmånen att arbeta nära Maria-Pia under knappt två år och har lärt mig mycket av det jag kan om att hantera och bemöta barns känslor av henne. Jag har också fått se och uppleva magi hos barn som får ord på sina känslor, modet att uttrycka dem och förmågan att hantera dem. Under mina år med Maria-Pia utbildade och handledde vi personalen i förskolor och samtidigt skapades teatern och dramapassen till ”Arg flyttar in” med Lisa Arenö och Sara Nygren i rollerna.

11906942_10153578772314634_352967540_o
Numera finns även Anna Eriksson Skarins ”En musikalisk känsloresa” med 6 sköna känslolåtar att ladda ner på Spotify eller köpas direkt från Friendys webshop där alla andra produkter också finns. Om några veckor kompletteras plattan med ett pedagogiskt material innehållande låttexter, noter och en introduktion till att arbeta med Friendy i förskolan, skolan eller hemmet. Förhoppningsvis dyker dockorna upp i ny hud- och hårfärg under året och kanske blir det ännu mer mångfald framöver. Jag gissar att vi bara sett början på en massa framtida material för att lära barn och vuxna ännu mer om att bemöta och hantera känslor.

Friendyomslag copy

Vill du veta mer? Vet du någon som vill lära sig mer? Jag kommer gärna ut på fler förskolor och pratar känslor, behov och emotionell kompetens. Välkommen att höra av dig!

Lisa Carpevi
Grundskollärare och beteendevetare med inriktning mot relationsbyggande ledarskap, certifierad EQ-handledare, familje- och seminareihandledare och aktuell med skapandet av varumärket ViktigVuxen.

#friendy #allakänslor #viktigvuxen

 

 

Vad behöver du?

Vad behöver du när du är sur?
Fundera på det och berätta för din omgivning. Då blir du en betydligt enklare person att möta och leva med.

Fråga gärna dina närmaste vad du kan ge till dem när de är sura. De kanske behöver bli hörda och sedda, förstådda, känna sig betydelsefulla och älskade eller bara få känna att det är okej att dra täcket över huvudet och gömma sig en stund.

Men låt bli att ställan frågan i affekt – det ger sällan något bra resultat. Jag brukar säga att man ska smida när järnet är kallt, alltså prata om sådant som är jobbigt just precis när det inte är jobbigt. Då ligger man steget före och kan till och med förebygga det jobbiga. Smart va?


SUR
text och musik. Anna Eriksson Skarin

Om jag är sur,
och jag vänder mig bort,
ska du veta att jag vill att du förstår.

För när jag är sur,
som du säkert förstått
vill jag kanske inte alls att du går.

För det kan vara svårt att växa upp,
det kan vara tufft att vara den jag är.
det kan vara svårt att växa upp,
det kan vara tufft att vara den jag är.

Om jag är sur,
då blir ja alltid nej
det spelar ingen roll vad jag är sur på.

Men när jag är sur,
och inte pratar med dig,
vill jag veta att du gillar mig ändå.

För det kan vara svårt att växa upp,
det kan vara tufft att vara den jag är.
det kan vara svårt att växa upp,
det kan vara tufft att vara den jag är.

från Friendy – en musikalisk känsloresa
Skivan innehåller 6 låtar som matchar känslorna glad, arg, ledsen, rädd, sur och lugn. Den kan självklart användas fristående men också som komplement till känslodockan Friendy.
Musiken finns tillgänglig på Spotify eller via Friendys webshop.

Friendyomslag copy

#känslouppropet #allakänslor #friendy #viktigvuxen #sur

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Hur gör du när du blir arg?

– Jag ser att det kommer tårar och jag hör att du gråter. Vilken känsla har du just nu?
– Jag är ARG. 
– Oj, det hör jag ju nu. Vad behöver du för att få vara arg färdigt?
– Jag vill vara för mig själv. 
– Okej. Du vet att jag finns i köket om du behöver mig. Kom gärna ut när arg har släppt. Då vill jag gärna lyssna, om du vill berätta. 

När jag möter känslor hos barn brukar jag tala om vad jag ser och hör och sedan frågar jag vilken känsla de har. Exemplet visar hur jag som vuxen kan stödja barnet att bli medveten om sin egen känsla och kunna uttrycka det behov som ligger bakom. Jag kan även välja att göra en gissning för att hjälpa barnet på traven att sätta ord på sina känslor, men eftersom jag inte säkert kan veta är det viktigt att jag ställer det som en fråga. För även om jag kan se att det kommer tårar eller barnet gömmer sig som om det vore rädd så behöver jag förstå barnets känsla för att kunna ge det stöd som han eller hon behöver. Hade jag inte frågat i situationen ovan så hade jag försökt trösta med en kram, men den var inte alls vad barnet önskade sig. Först vill det få blir klar med det arga.

Barn som lär sig att de har rätt till alla sina känslor, utvecklar ett språk för att sätta ord på dem och uppmuntras att uttrycka vad de känner. De får möjlighet att utveckla sina emotionella kompetens. I den kompetensen ingår att ha god självkännedom, att kunna visa empati, att ha förmågan att kommunicera på ett ansvarsfullt sätt, bygga och bevara goda relationer samt hitta konstruktiva sätt att hantera problem och konflikter. Allt detta går att lära sig och mycket handlar om att ha goda förebilder.

Förmågan att handskas med egna och andras känslor kan man utveckla med rätt förutsättningar och stöd. Glad, arg, ledsen och rädd är känslor som alla människor reagerar med vid olika tillfällen och några de flesta av oss kan känna igen sig i. Att vara en god förebild innebär att du lyssnar, bekräftar och försöker förstå. Men också att du berättar om, visar och tar ansvar för dina egna känslor. Det blir nämligen väldigt mycket enklare att utveckla sin emotionella kompetens om man ser hur andra gör och hör vad andra säger. För även om alla känslor är okej, som jag har skrivit tidigare, så är det inte okej att man gör hur som helst med dem. Man får till exempel aldrig göra sig själv eller någon annan illa eller förstöra någon annans saker.

Hur gör du när du blir arg? Hur är det okej att göra arg i din familj eller på din förskola/skola?  Lista gärna dem tillsammans så att både du och barnen vet. Så här ser vår lista ut:

Bild1

När jag utbildar och handleder barn, ungdomar, föräldrar och pedagoger får jag ofta höra att känslor är jobbigt. Jag som arbetar med och gillar känslor: stora som små tror inte att det behöver vara så. Däremot inser jag att vi behöver sprida lite kunskap om hur man kan lyssna, bemöta och hantera känslor hos sig själv och hos andra. Jag tror att det är en livsviktig kunskap, lika viktig som att vi lär oss skriva och räkna eller att vi tränar våra kroppar för att bli starka och främja fysisk hälsa. Kunskap om känslor förebygger psykisk ohälsa och lägger grunden till välmående individer. Därför är jag en del av #Känslouppropet. 

/Lisa Carpevi
Certifierad EQ-handledare och ICC-Coach, familje- och seminareihandledare, grundskollärare och beteendevetare med inriktning mot relationsbyggande ledarskap. Aktuellt just nu är studier inom Nonviolent Communication samt skapandet av varumärket ViktigVuxen.  

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

#känslouppropet #allakänslor #arg #glad #ledsen #rädd

Det räcker långt att lyssna med hjärtat och försöka förstå

”Nästan det värsta jag vet är när de vuxna säger åt mig att skärpa mig om jag är arg. Eller att det får räcka med gråt efter en stund om jag är ledsen. Och ännu mera ont gör det om de skrattar åt mig när jag visar att jag är rädd. 

Om mörker känns läskigt så måste det väl få vara det? Tycker åtminstone jag. 

Det är som om de vill att jag ska vara glad jämnt och ständigt. Trots att jag verkligen inte är det. Som om glad skulle vara bättre än någon annan. När jag var liten försökte de få mig att tänka på annat genom att peka på något eller genom att börja prata om saker som inte alls hade med saken att göra. Nu för tiden försöker de dra ett skämt som de vill att jag ska skratta åt och gör jag inte det så tror de att jag inte fattar. Fast vet du, egentligen är det ju de som inte fattar. 

Men jag har lärt mig att det bästa är att inte visa utåt hur det känns inuti eftersom jag ofta känner mig dum och fel när jag säger hur jag har det. Ibland skrattar jag högt, nästan hysteriskt för att de ska tro att allt är bra. Och efteråt känner jag mig tom, ungefär som om jag stängt av en del av mig själv. Du vet som en sån där gubbe med bara huvud och fötter som man ritade när man var liten. Vad kallas en sån nu igen?

– Menar du en huvudfoting?

Ja, precis. Jag känner mig som en huvudfoting ibland. Utan känslor, utan hjärta. Någon som tänker och gör. Fast jag egentligen mest av allt känner. Det är som om de vill att jag ska vara som en sådan där med huvud, fötter och armar med två ögon, näsa och ett ditritat leende. Fast att jag inte alls är det på riktigt. 

Och vet du? Ibland när jag slår mig så får jag höra att jag ska se att det går över tills jag gifter mig. Så klart att det gör, det fattar väl jag också. Men det skiter jag i när det enda jag behöver är att få känna att det är okej att det gör ont, att det är okej att det kommer tårar och att jag inte behöver stänga in min känsla inuti. Som om det är fult att ha ont och att gråta.

Det känns som om det dör en liten bit av mig varje gång jag stänger in känslorna. Av den jag verkligen är alltså och sen vet jag inte riktigt vad jag tycker och vill när jag måste tycka och vilja. Så ibland svarar jag det jag tror att de vill att jag ska svara när de undrar något. För hur ska jag kunna veta att jag svarar rätt när jag hela tiden känner att det jag känner är fel?

Jag kanske är lite rörig, men det är så det känns i mig. 

Vill du veta du vad som är det konstigaste? Ibland säger de att jag måste försöka förstå hur andra känner och respektera dem. Det är ju inte så himla lätt att göra det när man försöker låta bli att känna för sig själv. Och värst av allt är det när man måste säga förlåt för något man har gjort som har känts i den andre fast ingen frågar hur det känns i en själv. Då tänker jag att andra nog är viktigare än jag. Och så är det kanske. Även om det verkar konstigt att det skulle vara så. Egentligen är jag väl ganska bra som jag är.

– Hur skulle du vilja att de vuxna gjorde istället?

Jag önskar att mina vuxna huvudfotingar ville lyssna med hjärtat och försöka förstå, att de visste hur det blir inuti mig när de säger åt mig att skärpa mig och skrattar när jag är rädd. Jag tror att de skulle få se mig gladare om jag fick känna att alla mina känslor är okej. Om de lät mig vara med känslorna tills de går över. Då skulle jag nog skratta på riktigt oftare. Du vet väl att känslor kommer och känslor går, fort liksom? Sen blir det lugnt. I alla fall är det så för mig. Är det inte så för er vuxna också? Ni måste väl också känna, bli arga, ledsna och rädda. Om ni inte har stängt av förstås. Det kanske ni gjorde när ni var barn och någon sa åt er att det skulle gå över tills ni gifter sig. Eller vad tror du?”

Jag tror att alla barn behöver någon vuxen som ser, lyssnar, försöker förstå, bemöter, bekräftar, tar på allvar och inkluderar. Och att känslor är information från mig själv, till mig själv, om mig själv och något jag ska lyssna på för att förstå vad jag behöver. Därför förtjänar jag att andra respekterar mina känslor, oavsett vad jag känner.  Jag tror också att den som lär sig att ta sina känslor på allvar får med sig en bra grund att stå på i livet. Och jag tror att känslor är livsviktiga för välmående människor och ett välfungerande samhälle. En förutsättning för psykisk hälsa och ett gott liv.

I mitt arbete möter jag barn, unga vuxna, pedagoger och föräldrar i utbildning och handledning. Nästan alltid faller vi tillbaka till känslornas betydelse och inser tillsammans att det är där allting börjar. Precis som i mina möten med barnet jag citerar ovan. Det var en ära att få ta del av alla tankar och känslor, att få lyssna med hjärtat och att få bekräfta genom att bara finnas där och bemöta med nyfikenhet och värme. Det räckte långt och jag har fått okej att dela med mig av våra samtal så länge jag inte berättar vem de kommer från. Nu slår jag ett slag för känslornas betydelse genom att vara med i Känslouppropet tillsammans med en massa kloka människor som bloggar, twittrar, instagrammar, facebookar och lyfter känslornas betydelse till högre höjder. Samtidigt arbetar jag med uppbyggnaden av varumärket ViktigVuxen som jag startar tillsammans med en kollega under hösten.

#känslouppropet #allakänslor #viktigvuxen #glad #arg #rädd #ledsen #lugn

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Vemod, missmod eller mod – vilken känsla möter du höstterminen med?

När jag håller föräldrautbildningar brukar vi prata mycket om mod och hur viktiga vi vuxna är i barnets emotionella utveckling. Någonstans har jag läst så stora ord som att ”modet är hjärtat i människans potential” vilket gör att jag tycker att man ska reflektera både en och två gånger kring mod och hur man kan göra för att stärka sig själv och andra med mod. Jag tror inte att jag är ensam om att vilja skicka med mod på livets stig. Att bära det med sig handlar om att ha tillit, våga följa sin inre röst, att våga prova men också att våga avstå, att kunna misslyckas och ändå våga prova på nytt.

En dag som idag när höstterminen drar igång är vi många föräldrar som skickar iväg våra småbarn, skolbarn och tonåringar till den stora vida världen som kallas förskola och skola. Då kan det kännas bra att stanna upp en stund och fundera på vad just jag och vår familj skickar med på färden. Hur jag som vuxen är och förhåller mig spelar väldigt stor roll för hur vardagen blir.

Beroende på hur just jag lyssnar, bemöter och bekräftar det barnen upplever, visar och och delar med sig av blir jag som en spegel och god förebild för deras personliga utveckling. Varje gång de speglar sig i mig formas deras unika identitet och de kommer allt närmare dem de så småningom kommer att bli. Det är både läskigt och ärofyllt att bära på vetskapen att jag är en väldigt viktig person som påverkar barnens framtid med mitt sätt att vara, lyssna och hantera känslor och beteenden. I utbildningen pratar vi också om att som innehavare av den viktiga rollen har jag makten att sänka modet i barnen genom att
– utstråla negativa förväntningar
– koncentrera mig på misstag
– förvänta mig för mycket med min perfektionism och/eller
– överbeskydda barnen jag har i min närhet.

Det är inte ovanligt att föräldrarna/kursdeltagarna drabbas av jobbiga känslor för en stund när vi pratar om modet och dess relation till självkänslan och självförtroendet. Vem är jag och vem vore jag utan mod? De flesta av oss kan nämligen både känna igen att vi blivit fråntagna en del av vårt medfödda mod under vår egen barndom, men också drabbas av dåligt samvete över att vi då och då ingjuter missmod i barn vi möter i vår vardag. Det ingår nämligen i vår natur att vi emellanåt både fokuserar på misstag eller överbeskyddar.

Det blir snabbt skönare inombords när vi pratar vidare om vad som behövs för att inge och stärka mod. Vi har makten och möjligheten att så ofta det är möjligt
– visa förtroende
– bygga på barnets starka sidor
– värdesätta barnet
– uppmuntra till självständighet.
Det är nämligen så fiffigt ordnat att det du lyser på växer. 

Jag blir lika glad varje gång jag ser föräldrar växa med insikten att just deras beteende och bemötande packar en annan individs ryggsäck med mod och skapar förutsättningar för nya möjligheter och starkare relationer. Det är inte lätt, men det är kul.

#känslouppropet

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Känslouppropet!

Nästa vecka ska vi prata om något viktigt. Det är så väldigt viktigt att jag vill att just du stannar upp och läser, reflekterar och funderar på hur du kan hjälpa till att prata om det samma. Det handlar om känslor och det handlar om barn, två av de saker jag glöder för allra mest här i världen. Eller snarare är det så att jag sammantaget brinner för alla barns rätt att uppleva trygghet. De ska vara medvetna om att de äger rätten att både känna och uttrycka sina känslor samt att de har tillgång till åtminstone en vuxen som kan bemöta och/eller bekräfta dem.

Jag är nämligen ganska säker på att förmågan att ta hand om det vi känner inom oss är en av de absolut viktigaste nycklarna i livet. Att ha koll på känslorna är grunden till att lära känna sig själv och veta vad man behöver för att må bra vilket är en förutsättning för att man så småningom ska kunna känna för och med andra. För att man ska kunna utveckla sin empatiska förmåga. Och det är först när man kan göra det som man kan utveckla goda relationer, vilket är grunden till att man kan fungera tillsammans med andra och lära sig att hantera problem och konflikter på ett lösningsorienterat sätt. Det är några av anledningarna till varför känslor är så väldigt viktigt.

Men lika viktigt är att känslor är grunden till god hälsa. Att känna att man är okej och duger som man är med hela sitt jag, oavsett vad och hur man känner motverkar och förebygger psykisk ohälsa, stress och utanförskap. Något som verkligen är viktigt i dagens samhälle där allt fler rapporter visar att många unga vuxna mår förfärligt dåligt, har svårt att hantera och motivera sig i sin vardag och saknar någon att prata med om sitt mående.

Jag är tack och lov inte ensam om övertygelsen att känslor är viktigt. Tvärtom är jag i gott sällskap när vi nu samlar ihop oss och slår ett slag för vikten att prata om ämnet. Från och med måndag och en vecka framöver är vi åtminstone 30 bloggare med olika bakgrund och erfarenheter som tar oss ton och ropar upp. Vi belyser vikten av att vi snackar om känslor, visar dem, bemöter dem, accepterar dem och inte minst lär oss och andra att hantera dem.

Du kan också bidra, genom att vara med och skriva åt #känslouppropet eller genom att bara lyfta på mattan, öppna fönstret på vädring och/eller låta känslorna komma ut, fram och till tals. Ditt bidrag är välkommet och viktigt. För barnens bästa, om inte annat!

Initiativtagare till projektet är Maria-Pia Gottberg, expert på barns känslor och grundare av företaget Friendy samt kommunikationskonsulten och Friendys låtskrivare Anna Eriksson Skarin. Mer information om dem och projekt Känslouppropet! hittar du på Friendys hemsida.

#friendy #allakänslor #känslouppropet #viktigvuxen

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

 

Föräldrar spelar roll

”Barn och ungas uppväxtvillkor är av avgörande betydelse för både den psykiska och fysiska hälsan under livet. Och föräldrarna är de viktigaste personerna med störst möjlighet att påverka sina barns framtid.

För att göra det möjligt för föräldrar att ge sina barn de allra bästa förutsättningar, behöver även samhället bidra. Vi har i dag goda kunskaper om hur man på lokal och regional nivå kan gå tillväga för att stödja föräldrar i sin viktiga roll”. (Ur: Föräldrar spelar roll, Folkhälsomyndigheten 2014)skrivmaskinJust nu skriver jag min slutuppsats för kursen jag läst vid Örebro Universitet i folkhälsovetenskap och förebyggande arbete för barns utveckling och hälsa. Den handlar om föräldrastödsarbete och handlar om varför, vad och hur jag kan bidra till en lokal strategi för föräldrastödet i en specifik kommun. Jag har valt min egen, Sollentuna. Det är här jag verkar både som förälder och har min bas som företagare och jag tänker att det är klokt att förena nytta med nytta. Dels är jag nyfiken på vilket förebyggande stöd jag själv skulle kunna få utifrån att vara en helt vanlig förälder i en helt vanlig familj med helt vanliga ungar i åldrarna 3 till 13 år. Dels vill jag gärna bidra till förbättringsarbete i kommunen. Och dels gör det mig inget om – en lisa för barnen – får vara med och utveckla det pågående viktiga arbetet. Jag slår helt enkelt tre flugor i en smäll.

För det räcker ju inte att den färskaste forskningen visar att förebyggande arbete med föräldrar innebär både en samhällsvinst och förbättrade hälsotal för barn och unga. Någon måste ju föra ut budskapet och se till att förändrings- eller kanske snarare förbättringsarbetet blir gjort och kommer föräldrar (och därmed barn) till del.

Jag hoppas att jag kan bidra på något sätt med det jag kan och det jag skriver. Och om inte annat så har jag numera full koll på vilket stöd jag själv skulle kunna få och vilka luckor kommunen borde fylla.

Varma hälsningar Lisa

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

 

Från lag till rättigheter

Ibland funderar jag på hur det gick till när jag började brinna för det jag brinner: barns bästa. Jag föddes som en helt vanlig skånsk tjej i en till synes helt vanlig familj med den helt vanliga inställningen att man utbildar sig och skaffar ett lönsamt jobb och sen gör man det bra. Och själv växte jag upp och kom ut i livet med en känsla av att jag helst av allt skulle vilja jobba ideellt och agera världsförbättrare. Om jag bara fick betalt.

eldsjäl

För det är ju som det är, att man måste ha mat på bordet och tak över huvudet. Och det där blev lite av mitt dilemma: att vilja göra gott för världen och att få lön på samma gång var inget som syokonsulenten på Centralskolan i Staffanstorp snackade vidare värst mycket om att man kunde göra. Ord som samhällsentreprenör eller socialt entreprenörskap var inga ord som alls fanns nämnda i handboken för niondeklassares framtid. Förmodligen var det ingen annan i min närhet som heller hade en aning om det. Utbildning och jobb var ju ledstjärnan.

Därför valde jag helt andra vägar innan jag hittade min sysselsättning i livet och jag väljer att rikta ett TACK! till syon. Utan din okunskap och mina omvägar hade livet varit betydligt fattigare och mindre rikt på erfarenheter än vad det är idag. Jag passar också på att tacka alla som varit skeptiska i mina undrande utsvävningar om man kan försörja sig på att vara eldsjäl. Utan er hade jag inte behövt falla så många gånger och inte heller samlat på mig alla bra argument till varför jag verkligen till slut skulle våga satsa på det jag vill. Att göra skillnad.

Jag minns tydligt första gången jag ställde mig upp inför publik. Det var när scouterna firade den årliga Sankt Georgsdagen och jag som nioåring hade fått äran att läsa scoutlagen i kyrkan. Det var ett stort ögonblick för mig att höja rösten med bland annat:
En scout är ärlig och pålitlig.
En scout är vänlig och hjälpsam.
En scout visar hänsyn och är en god kamrat.
En scout känner ansvar för sig själv och andra.
Jag slutade så småningom som scout och jag går inte i kyrkan. Men det var under den här tiden min oreligiösa och opolitiska värdegrund började forma sig. Jag är evigt tacksam för att just scouting blev min fritidssyssla under uppväxten och för alla fantastiska ledare som kom att påverka mitt liv. Med härvaro och engagemang.

barnkonventionen

Lagen i kyrkan ledde till att jag några år senare fick frågan om jag ville läsa barnens rättigheter på Rädda Barnens lokala årsmöte i min kommun. Det var fyra år innan Barnkonventionen klubbade igenom rättigheterna och jag hamnade mitt upp i kampen för att det skulle bli ett bindande dokument som så småningom kom att övervakas av FNs barnrättskommitté. För första gången var barns intressen uttryckligen formulerade i form av mänskliga rättigheter. Barnkonventionen trädde i kraft den 2 september 1990. Och på så sätt fick jag som tolvåring upp ögonen för hur viktigt det är att arbeta för barn. Och för deras bästa.

Sedan dess har jag värnat om frågan på olika sätt och i olika former. Till en början riktades mina blickar mot det som då kallades tredje världen. Jag minns till exempel att jag samlade pengar och skänkte delar av min veckopeng i en bössa av papper med Lutherhjälpens lila logo tryckt på sidan. Det i sin tur ledde så småningom till att jag reste ut och arbetade för barn i några av världens utvecklingsländer: först för flickors rätt till skolgång i Nepal och sedan med barn från fattigdomens El Salvador. Jag är lyckligt lottad för att jag mitt i allt elände som jag såg och upplevde under mina resor också så många gånger fått se att det går att göra världen bättre. Med små och stora insatser.

Först långt senare väcktes mitt intresse för barn i Sverige, men det är en helt annan historia som också gärna dela med mig av eftersom den gäller mig och alla andra med barn i sin närhet. Det ska jag göra. En annan gång.

– en lisa för barnen –

Jag önskar att jag hade fler sådana vuxna som du

”När jag pratar med dig känner jag att du verkligen lyssnar och vill förstå det jag säger. Det händer en massa saker i mig då, till exempel är det som om alla känslorna tävlar om att komma ut och som om orden kokar över. Det är både bra och dåliga saker jag vill berätta om på en och samma gång eftersom det blir så enkelt att skratta och gråta, vara rädd och arg med dig på något sätt. Att träffa dig är som att blåsa in luft i en ballong tills den spricker och då blir klumpen i halsen mindre och efteråt lägger sig lugnet i magen. Det är bra! Du är bra för mig. Jag önskar att jag hade fler sådana vuxna som du.”

Den här terminen har jag haft förmånen att arbeta som skolkurator en dag i veckan. Nu säger jag upp min tjänst och jobbar vidare med att stötta föräldrar och pedagoger att vara barnens bästa. Det är inte värdigt någon att en skolkurator ska täcka 3 skolor på 4 timmar i veckan, särskilt inte som jag ser och hör att behovet är så ofantligt mycket större än så. Här och nu växlar jag upp min kamp för barns rätt till viktiga vuxna. Häng på!