Ett av mina specialområden är barn från dysfunktionella familjer. Det vill säga de oskyddade barn som växer upp med någon form av icke-fungerande relationer så som föräldrar med ångest, depression, stress, trauma, alkoholproblem eller i våldsrelationer.

Barn som inte blir sedda, hörda, trygga och bekräftade i hemmet på grund av någon dysfunktion drabbas ofta av en anknytningsbrist till sig själv och sina nära anhöriga. Den tar sig uttryck på olika sätt och barnet behöver därför ofta det lilla extra, någon att få stöttning av och spegla sig i, bland andra vuxna i sin närhet. Detta för att ges möjlighet att utveckla emotionella och empatiska förmågor även om dessa inte blir utvecklade i hemmet.

Barn från icke fungerande familjer utvecklar ofta egenskaper som märks av utomstående, men som är svåra att bli klok på för den som saknar kunskap. Behoven är ofta de samma även om barnen och de ungas handlingsmönster varierar. Det leder inte sällan till missförstånd eller felaktiga diagnoser. Dessutom skapar de allt för ofta psykisk ohälsa bland de drabbade barnen och ungdomarna. Denna vill jag belysa, förebygga och ta hand om.

Med mina många års möten av barn från olika typer av dysfunktion föreläser och utbildar jag utifrån min kompetens och mina erfarenheter. Ibland åtar jag mig även handledning av specifika fall.

Min intention är att öppna ögonen, skapa förståelse för och ge verktyg i bemötandet av barnen. Jag lever med en övertygelse om att vi bör prata med alla barn om psykisk ohälsa eftersom vi aldrig vet vilka barn som lever med det i hemmet eller möter det hos sina kompisar. Det är alltför vanligt att både barn och föräldrar gör detta till en familjehemlighet som skapar oro och skam och i sin tur dubbla känslor och tvivel på vad som stämmer med verkligheten.

Jag vill sprida en känsla av hopp för barn från icke-fungerande familjer: det går att göra skillnad med insikt, medvetet bemötande och närvaro. Och det går att leva ett lyckligt liv trots en barndom i dysfunktion.